idag var inte min dag.....

Dagen började rätt så bra. Hade gått upp i tid för att hinna ringa läkaren o få en tid till Ellen. Hon är hemma med feber osv och har haft det i flera dagar... Men så när jag sitter med henne i soffan imorse så såg jag något kletigt i ena örat vilket gjorde att jag drog slutsatsen att det var en spräckt trumhinna igen... Ringde därför till Öronmottagningen istället för vårdcentralen eftersom de vill ha lite koll på henne och hennes alla öroninflammationer..

Innan vi ska åka stressar det till sig lite och när jag är på påfarten till motorvägen inser jag "shit, kaffebryggaren står på"... ja ja, inget att göra åt den saken eftersom jag då nästan var uppe på motorvägen... som tur är stänger den av sig efter 2 timmar... Så då kändes det ju liite bättre. :-)

Kommer fram till sjukhusområdet och börjar leta parkering... Det bör nog nämnas att de håller på och bygga om... och inte så lite heller. Vilket innebär ca en halvering av p-platser... hade jag vetat vilket kaos det skulle vara hade jag ställt mig inne i stan och gått upp till Akademiska... men nej då... jag snurrade runt med alla andra förvirrade människor i 10 minuter tills jag insåg att det bara var tio minuter kvar till våran tid.

ja ja, jag åker väl iväg till parkeringen vid studenternas IP tänkte jag då... Detta är en parkering som ligger strax nedanför sjukhusområdet... Sagt och gjort... väl där inser jag att jag inte är ensam om den tanken... Åker så långt bort som möjligt och hittar en plats... baxar ut ellen och vagnen från bilen och inser att "jaha, det fanns bara en p-automat i början av parkeringen"... detta ökade ju inte oddsen att komma i tid direkt... halvsprang bort till automaten, korten ville inte fungera och till slut fick jag mitt gamla OK-kort att funka... Sprang tillbaka till bilen, glömde mobilen kvar och kom inte ihåg om jag låste när jag kommit halvvägs till sjukan... och det formligen sket jag i då... Ville inte komma för mkt försent med risk att missa tiden....

Kommer inspringande på mottagningen och rusar fram till receptionen där det står en och pratar...... väntar och till slut blir de klara... är påväg fram och då trycker hon fram nästa nummer... Jag hade ju helt missat nummerlapparna vilket de 4 personerna efter mig inte gjort... så det var bara att gå till nummerlapps-apparaten och ta en lapp... Var en snälll gubbe där som precis skulle ta lapp som gav sin till mig och sa "du var ju här först".. han såg väl min stressade blick och hur svetten trängde fram i pannan efter min löparrunda med barnvagn... ;-) Skönt med lite vänliga människor i såna situationer iallafall...

Väl inne hos doktorn med Ellen gallskrikandes (hon gallskriker bara hon ser någon med vit rock som ser ut som en doktor) så visar det sig att det INTE är någon öroninflammation eller spräckt trumhinna... Men hallå!? Det var ju geggigt och konstigt... inte bara vax utan som det sett ut någon av gångerna den spruckit... men ja, inte mkt att göra.. Men men känner sig rätt så dum när man sitter där... "öh, jaha... var det inte? ja ja, tack ändå" och så gick jag därifrån...

Väl på parkeringen så kom en tjej på cykel och frågade något varpå jag halvirriterad och stressad (visste ju inte om jag låst bilen) tittade upp och sa "va?" "-vill du ha hjälp med barnvagnen?" frågade hon igen och det var nog det vänligaste ansiktet på hela dagen... "öh, nej tack det går bra" svarade jag... "- är det säkert?" svarade hon och hade vid detta laget stannat bredvid mig... "-ja, det är ok men tack ändå" svarade jag... "-ok, ha en bra dag" sa hon och cyklade iväg...

Jag kom helt av mig att någon var så vänlig när jag själv var i min egna lilla bubbla av uppgivenhet och irritation... så jag visste knappt vad jag skulle säga... funderade sen på om jag själv skulle erbjudit mig att hjälpa med vagnen osv... vissa människor är nog helt enkelt snällare än andra mot främlingar... kanske något man skulle ta efter. Det kan ju faktiskt lysa upp någon annans dag lite grann...

Nu har vi iallafall varit till läkaren men vet fortfarande inte vad det är för fel... De kollar inte efter något annat vad det verkar som eftersom de är en specialistmottagning... så vi får väl se om vi får göra ett besök på Vårdcentralen imorgon eller övermorgon kanske om inte febern ger med sig. Vi får se helt enkelt. Kan ju vara så att det är ett helt vanligt virus bara. Är så lätt att förhasta sig när man är van vid att det är en specifik sak.

På vägen hem somnade Ellen i bilen helt utmattad efter att ha skrikit under hela doktorbesöket så jag tog en omväg och fick själv en lugn stund i bilen... Skönt att bara köra och rensa tankarna lite...

ja ja.. även denna dag tog slut och får hoppas att morgondagen inte blir lika upphypad.. :-) Hoppas på att Ellen mår lite bättre imorgon också...