Torsdag...

det innebär att nästan hela veckan har gått.. :-( Jag som haft så kul på jobbet denna veckan.. Tänk att få pyssla med detta jämt... Ja ja.. sånt är livet. Man kan inte alltid få som man vill. Fast det är klart.. det vore ju kul om man fick det nån gång. ;-)

Sen jag gick tillbaka och jobba har jag funderat mycket på allt, alla och ingenting... Ungefär som denna bloggen heter. Flummigt som sjutton kommer det låta men vem är man egentligen efter att ha varit hemma i över ett år? Är man samma person som innan? (självklart har man väl ändrats lite men ibland känns det som att man blivit någon helt annan.. )

Ja jag VET att jag inte ska grubbla och fundera så mycket eftersom det bara gör mig ännu mer förvirrad och så vidare men ja... jag Kan inte låta bli. Sover som en kratta också, vaknar varje natt och snurrar runt i sängen. Sen kommer jag inte upp på morgonen istället.

Känns dessutom som att jag får alldeles för lite tid med de som jag faktiskt bor med. Ibland känns det som att man har en inneboende och ett barn.

Jag kommer hem, vi äter middag, sambon fixar och donar med byggen o bil osv, jag väntar på att Ellen ska sova, går ut på en promenad, kommer in o fixar lite, går och sover, sen kommer sambon och sover, jag går upp (medan sambon sover), åker till jobbet osv osv... Hur ska man hinna med? Hur hinner alla andra som kanske till och med har fler barn!? När ska man kunna bara umgås och göra saker som man själv vill och inte bara göra saker som man måste?

kanske är det dags att sluta fundera och grubbla och bara låta det vara som det är.. ? Jag vet inte... men det kan ju inte vara meningen att det ska vara såhär? Eller e det bara att vakna upp och känna av verkligheten och inse att det är såhär att va vuxen?

Usch vad neggo jag lät idag... egentligen är det inte så neggo som det låter men ja... det blir ju lätt så när man går o grubblar..

Nu ska jag baka kexchoklad paj som jag lovat att ta med till kollegorna imorgon :-)