En känslomässigt jobbig dag har äntligen tagit slut. Att lämna Ellen på dagis imorse var Katastrof!!! Vilket slutade i hysteriskt galet skrikande och en mamma som försökte hålla sig för gråt när hon gick därifrån. Det är ju så hjärtskärande när de gråter på det där sättet. Som att man överger dem för gott! Och en sak är säker.. Har man inte egna barn och har gått igenom samma sak så förstår man inte denna känslan!

Jag har alltid tänkt innan "ja ja.. de blir ju glada efter bara någon minut när man gått.." men idag när jag genomled detta senario så kände jag mig inte lika lugn och saklig. Nej, Usch! Hoppas verkligen att det blir bättre!

Väl på jobbet så tänkte jag att NU e det över. Nu kan jag fokusera på det jag ska göra och inte tänka på detta. Men så började ju de man jobbar med fundera på vad man grubblade på eftersom man inte riktigt var som vanligt.. (vaddå lätt att läsa av? ;-) Skulle jag vara som en öppenbok?*fniss*) Så började jag berätta och såklart böla.. Alltså.. tilläggas bör kanske för er som inte vet att jag Bara jobbar med killar.. Man känner sig ganska fjantig när man står där och börjar böla för att man lämnat sitt barn på dagis. Som tur är har jag väldigt förstående arbetskamrater.. eller ja.. de verkar åtminstone vara det.. ;-) Så de försökte muntra upp mig och få mig att tänka att de tinte är så alla 365 dagar om året.. :-) Så på eftermiddagen när jag faktiskt blev mig själv igen så blev jag GRYMT trött!!!

Lyckades ändå stanna kvar på jobbet till halv sex.. Och fick MASSOR gjort! :-) *Skönt* Kan jag kanske gå lite tidigare imorgon till och med :-) Skönt med fredag och helg. Det tycker nog Ellen också.